Syre löser allt

När det blir lite trassligt och stökigt så får jag svårt att fokusera och min kreativitet kan tar väldigt mycket stryk. Har precis gått i mål med allt kring årsbokslut på mitt arbete. Det betyder att jag måste gå in i min lilla bubbla oftast mellan jul och nyår och en tid framåt. I år började min bubbla redan veckan innan jul. Sen var den tätt omsluten fram till bara för en vecka sen. Men nu så ser jag ljuset igen. Och det är inte så att jag tycker det varit trist och tråkigt utan jag älskar utmaningarna som ställs på mig vid de här tiderna. Problemet är när man är i denna fas så blir allt utanför bubblan så mycket större. Små problem får helt andra proportioner. Känslorna kan lätt hamna lite på utsidan av min kropp. Sen är jag kanske inte den mest okänsliga person heller. Jag har väldigt mycket känslor som ligger och ruvar precis under huden men med lite skydd ändå. Skratt och gråt kan komma på en millisekund utan eftertänksamhet. Även ord kan pluppa ur min mun och jag hinner inte alltid hejda tokigheter. Men när det blir lite för mycket
då hamnar känslorta liksom utanpå huden. Då kommer känslorna helt utan förvarning. Kan plötsligt komma på mig själv när jag sitter och tittar på Vinterstudion att mina tårar rinner. Ja inte för att jag sitter och tittar på en ryska som precis tog sats vid startlinjen. Det sker bara sådär utan någon
som helst anledning. Och jag vet vad ni tänker. Nej jag är inte utbränd, jag
behöver inte vara sjukskriven. Om jag hade tendens eller anlag att bli utbränd
skulle jag ha varit det för länge sen. Jag tror inte jag är den typen helt
enkelt. Och jag lider verkligen med alla som hamnar där. Och jag är tacksam att jag klarat mig ifrån det. Det har inte med person att göra utan jag tror det har med anlag att göra. Jag vet att jag borstar av mig efter ett tag och reser på mig och går vidare väldigt stark igen. Känslorna fortfarande strax under huden men ändå. Jag tror det är en bra egenskap för mig. För mina känslor läcker lite hela tiden. Det är som en vattenkran. De flesta av oss kan stänga den och öppna den när det behövs. Min läcker lite hela tiden. Och ibland rinner det ut massor på en gång och jag kan sen lugnt stänga den men den återgår till sitt droppande och stängs aldrig helt.

Nu kom jag ifrån ämnet skulle ju skriva om kreativitet. Idag är första dagen på väldigt länge jag klivit in i min atelje. Och det är tomt...tomt, tomt, tomt. Jag tog fram en tavla jag påbörjat och den säger mig ingenting. Bara ligger där och tiger och verkar helt ointresserad av mig. Jag tog fram en annan tavla som nästan är färdig. Kändes lite bättre då behövde jag inte fundera så mycket utan börja bara finlira lite på detaljerna. Men jag vill ju få igång mitt skapande igen och det är nu. Tar en ny titt på den där tavlan som påbörjats......nepp ingenting. Ställer den i ett hörn så får den stå där och skämmas. För den är riktigt ful just nu.  Nya tag jag började helt enkelt spänna upp en helt ny duk. 100x75 blev måttet. Fortfarande tomt i skallen. Min man kommer upp och undrar om jag vill hänga på ut på en promenad i solen. Utan någon som helst tvekan studsa jag upp och vi gick ut. Det var en fantastisk härligt solig vinterdag. Men lite kyla som stack något i nästan. Men välklädd som jag är så gick vi ganska långt. När jag kom hem igen gick jag åter upp i ateljén.
Utan att ens tänka tog jag upp min fula tavla i hörnet och börjas skissa med
kol. Och nu är den i sin fulla process. Och när den torkade så grundade jag min nyuppstpända stora tavla. Ja ni kan se den processen på mitt instagram. Jag har idag använd mig enbart av palettkniv och lite återvunnet material som en hårsnoddshållare i plast. Som snoddarna satt på i affären ni vet.

Nu är hjärnan och kreativiteten igång igen. Behövdes bara
lite vintersol och en älskvärd make och lite steg i fötterna och framförallt
SYRE!

Ha en fin söndag kväll och kommande vecka.