Näst sista dagen på året 2018

Årets näst sista dag och vi har åter igen passerat ett år i
20-hundra talet.

När jag var liten minns jag att just 2000 var framtiden. Det var på något vis en  milstolpe och symbol för framtid. Sen kom det där året då vi avslutade 1900-talet och klev in i 2000. Och nog är det framtiden allt. Jag trodde framtiden skulle förändras precis som någon tände en lampa. Jag förstod inte som barn att det skulle smyga sig på oss. Jag trodde det plötsligt en dag skulle stå en Robot och säga hej nu är du i framtiden. Men i själva verket lurades vi in i framtiden helt obemärkt. Nyheter kommer smygande och plötsligt
sitter man bara här mitt i framtiden med alla möjliga och omöjliga uppfinningar
och en rätt märklig livsstil.

Jag kom ihåg barnprogramet A till Ö. Hon Hedvig som fick lång näsa när hon inte förstod ett svårt ord. Hon hade bildtelefon!!! Wow tyckte jag. Idag pratar vi knappt längre i telefonen utan vi kan skypa, och använder facetime
vi har bildtelefon och jag fattade aldrig riktigt när det hände. Det blev
bara så självklart på något vis. Och vi bär med oss den möjligheten dagligen, vi behöver inte ens uppsöka någon slags station.
Jag minns första biltelefonen. Den var klumpig och hade en vanlig lur. Och
plötsligt kom en telefon som man kunde bära med sig. Den var också klumpig och kantig. Tror det var Motorola som slog igenom med en mini-mobiltelefon. Nu snackar vi 80-tal. Ju mindre mobil ju högre status typ. Och den fick namnet yuppie-nalle. För det var ju alla börshajar på Stureplan som gick omkring med dem.

Min make arbetade inom staten och blev ansvarig för att implementera datorer på arbetsplatsen. 1986 fick vi därför låna hem en dator. Den var kantig, gråvit och rutan var svart med vit text. För mig var det mer som en elektrisk skrivmaskin. Och istället för att texten kom på papper kom
den på en skärm. Såg inte direkt vitsen med den, för vi hade ju ingen skrivapparat som kunde printa ut det vi skrev. Men jag minns det så väl för vår dotter som föddes 1986 satt på ett foto framför den där maskinen och banka på knapparna. Början av 90-talet har vi en dator installerad hemma hon oss. Men jag minns inte vad vi använde den till. Vi blir i alla fall uppringad av någon myndighet som vill testa på familjer något som heter internet. De undrar om vi vill vara testpiloter. Antar att de hade koll på familjer som hade en egen persondator på något vis. Och givetvis tacka vi ja. Den kopplas upp via vår telefonlina. Och vi får testa olika "låtsasfunktioner" minns inte riktig allt men det skulle vara typ att handla mat över det här konstiga Internet och vi skulle skriva och bedöma vad vi tycket. Det var svart bakgrund på skärmen, inga bilder bara massa text. Så skulle vi notera vad vi tycket och hur vi uppfatta funktionerna. Jag mins inte vad min man tyckte men själv tycket jag det var rätt värdelöst. Sa, inte kommer jag vilja handla så här. Man vill självklart gå till affären och känna och välja själv.

På mitt dåvarande arbete hade vi också dator och ett ordbehandlingsprogam som hette Framework. Var lite kul. Blå bakgrund och vit och röd text och det fanns små rullgardinsmenyer som man kunde välja lite olika saker. Typsnitt och storlek vet jag och stavningskontroll som var bra för mig som stavar som en kratta. Mer minns jag inte. Så kom Faxen! Den var ju helt fantastiks! Vem behöver en dator när man har fax! Vi kunde skicka ritningar och bilder till andra sidan jordklotet. Jag kunde rita en bild och handskriva en text och skicka. Faxen kom och höll sig kvar ganska länge innan den gick ur tiden. Men faktum är att det fortfarande finns faxfunktioner i vissa av våra skrivare.

Vi är inne på 90-talet nu närmare 93 och vi får något som heter Windows i vår dator. Nu börjar vi snacka. Nu börjar jag tycka datorn är riktig rolig och Internet har gjort sitt antågande på riktigt. Jag hade vid det här laget glömt bort att jag en gång satt och rata det där Internet. Plötsligt hade en värld öppnat sig och man kunde sitta och söka på olika saker på
internet. Tror man sökte på Alta vista eller något liknande. Jag hade ingen
aning om vad jag sökte var bara roligt att upptäcka vad som fanns där på
internet. För nu var allt i färg och det var mer på riktig. Men det gick
fortfarande över telefonlinan och det tjöt och skrek när man skulle koppla upp
sig. Och när man var mitt uppe i något kunde plötsligt någon behöva ringa i
telefonen och man blev då urkopplad. Eller om någon ville nå en så var det
upptaget om man satt över internet.

Så kom då 2000. Världen höll andan och trodde allt skulle krascha för det var ju typ uppbyggt på 1:or och 0:or och allt gick till 1999 eller något liknande (inget jag fattar än i dag hur det funkar) Hur skulle det gå att ändra till 2000. Jag vet egentligen inte vad alla prata om eller var rädda för. Jag minns bara när vi skåla ut 1999 och in 2000 och dagen efter var allt som vanligt. Vi åt den traditionella pizzan, ugnen funkade, tv:n fungera som vanligt och bilen likaså och världen ja det fungera vad jag vet i alla fall.

Men nu klev vi in i min framtid!

Och nu går det fort, den där yuppie- nallen har åter igen blivit större och gått ifrån små knappar och likna en telefon till att vara en egen lite handdator. Och den funktion vi använder allra minst är just att ringa med den.  Vi har slutat prata med varandra. Vi är i framtiden utan att vi märkt det.

Vi kommunicerar inte längre med varandra. Vi möter inte längre människor som förr. Vi handlar på det där Internet. Vi handlar mat på Internet, vi handlar allt på internet, vi umgås på internet. Vi har mötesplatser på Internet som Facebook, instagram, twitter mm. Vi går utbildningar via internet, vi arbetar över Internet. Vi ringer inte längre till varandra. Alla telefonnummer vi förr kunde utantill finns inte längre kvar i våra minnen. Alla nr har bytts ut till personens namn. Vi bara trycker på namnet och skriver till personer.

Vi har gått från en tvåvägskommunikation till en envägskommunikation. För att skriva då kan vi säga precis vad vi tycker och tänker och få allt sagt till punk utan avbrott eller åsikt eller synpunkt. Svaret kommer sen med samma åsikt synpunkt och prata till punkt. Vi pratar för oss själva till varandra. Vi ser dem inte i ögonen och känner inte av vad den andra personen är i för känslomässigt tillstånd. Förr kunde vi se att oj idag är Lena ledsen jag kanske ska ta det lite varsamt, eller ta den här känsliga diskussionen senare.

Idag bara vräker vi ut oss vad vi känner och tycker och vi behöver aldrig ta några konsekvenser. För mottagaren ser jag ju inte och känner inte känslorna som är på andra sidan.

Idag är det årets näst sista dag och vi kliver in i 2019 och snart 2020. Jag är mitt uppe i framtiden och det går fortare och fortare och jag har ingen ny framtidshållpunkt. Den är här och nu och jag kan bara själv välja hur jag vill hantera eller möta den här utvecklingen. Jag har åkt med precis lika mycket som alla andra, helt obemärkt har jag vaggats in i alla beteenden och följer normen, Jag har facebook, instagram och jag måste bara gå in där och se vad som hänt i livet eller.....

Jag sms:ar till vänner på olika forum som  sms, men även på Messenger
och watsapp och ibland snickerisnackar jag över wordfeud med min motspelare. Jag tror det är rent skadligt för oss människor att inte ha
riktig kontakt. Vi kommer tappa oss själva och tappa förmågan att kommunicera. Även kroppslig kontakt och möte med att se varandra i ögonen är viktig. Då börjar vi producera viktiga ämnen bland annat endorfiner (vetenskapligt bevisat) Brist på dessa ämnen ger nedstämdhet och depressioner.

2019 ska jag börja använda min mobil som den en gång var ämnad
till. Jag kommer ringa mer! Så kära vän, barn, mor och far, bli inte förvånad
eller hoppa högt om din telefon plötsligt börjar ringa. Ja den har en signal
och det är inte din morgonväckarklocka som plötsligt ringer utan du kommer
säkert se mitt namn i ditt fönster. Och det är ok om du inte svarar för att du just då kanske inte pallar prata. Men jag ska hålla mig då och inte skriva ett
meddelande utan låta dig vara lite nyfiken på vad jag kanske hade att berätta.
Det är mitt nyårslöfte.