piasjagerman.blogg

När ett flow kommer bli hela jag svart

30.08.2018

Nu är det inte många dagar kvar. På lördag går vi in i september och jag blir dessutom ett år äldre. Tänk att det skulle ta 53 år innan jag gjorde slag i saken och uppfyllde en dröm. Att måla och få ställa ut. Tackar Karin flera gånger om som driver ateljén att jag blev tillfrågad.

Jag har ännu inte bestämt vilka tavlor jag ska hänga. Nu går helgen åt till att umgås med mina barn och helt enkelt fylla år. Inget jag firar så värst mycket men när man bor 20 mil ifrån sina barn är det ett ypperligt tillfälle att träffas och umgås. Sen ska jag på riktigt börja fokusera på urval.  Igår fick jag ett rejält ryck igen och slet fram alla mina färger och tre dukar och målade med bokstavligen hela min kropp. Mitt rum jag håller till i hemma är inte stort och på det lilla bordet är det belamrat med massa viktiga saker. Jo dom är viktiga! Det är penslar, klämmor till dukar, små pyttesmå träbitar som man måste ha. skrapor och verktyg, pennor, lite smådukar som är omålade m.m och bordet är ju bara pyttelitet. Runt väggarna står hälften av alla tavlor. Resten är utspridda överallt i huset. Jag har en fri golvyta på kanske 6 kvm. Där lyckades jag få plats med fyra tavlor samtidigt (på golvet alltså) Jag hällde ut alla mina färger för att få överblick på vad jag hade för kullörer. Hitta flera tuber av brunt! Jag trodde mina bruna var helt slut men de låg i botten. golvyta som blev kvar var kanske två kvm.

Utan plan satte jag igång och med stor inlevelse och lycka lyckades jag påbörja fyra abstrakta tavlor.

Mycket svart och jag var rejält svart på både armar, ben och händer och en skvätt i pannan. Jag använde penslar, skrapor och händerna. Glömde
visst att jag har ju handskar. Så nu ligger alla där och torkar för det blev tjockt med färg och det behöver rejäl torktid. Efteråt blev det dusch av mig själv. Men så nöjd jag var. Jag kände att jag har en plan!

Idag har jag svår att tänka på annat för när den här processen väl har satt in då vill jag bara ivrigt tillbaka till mina tavlor.  Känns som jag är i ett helt nytt flow. Vilket betyder en helt ny serie Ja det får bli till nästa utställning.

När jag nu sitter här och skriver och ska försöka beskriva mitt svarta orgie igår så blir jag fnissig och minns ett av mina sattyg när jag var barn. Ja jag var ju ett väldigt livligt och busigt barn. Ett av mina starkaste minnen är när jag är svart! Jag kan inte ha varit mer än typ 4 år. Jag var ett trött barn på kvällen och desto piggare på morgonen. Glad i hågen klev jag upp runt 4 - 5 och börja vara huslig i hemmet. Mamma och pappa sov och jag gick ut i köket och lagade mat. Vilken fest jag hade, blandade gladeligen allt som kom i min väg och rörde ner det till en ända sörja i en kastrull. Ibland fick den stå på spisen (som tur var kall spis) och ibland var jag lite mer kreativ och ställde in min sörja i ugnen. Sen kom mamma upp och fick städa. Det var ju inte så att jag träffade kastrullen perfekt utan det var vatten, mjöl, olja, soja och sylt i en ända röra precis överallt. Och min fotspår syntes i hela köket. Och visst hände det att hon missade att sörjan stod i ugnen och hon satte på ugnen någon dag senare. Det var spännande. Tillslut ledsnade mina föräldrar och låste alla dörrar förutom mitt rum och deras sovrumm. De rum jag kunde röra mig i var som sagt mitt rum, sovrummet och hallen och en liten toalett. (Stora badrummet tror jag också var låst. Men jag var ju som sagt kreativ även då och började se mig om i hallen vad det fanns att hitta på. Jag hittade städskåpet. Där fanns en låda med massa spännande bland annat skokräm och historien slutade så här.

Mamma vaknar av att det luktar något starkt och konstigt. Hon tittar upp och där står jag och ler med mina stora ögon och stirra på henne. Hon ser ju bara sitt söta lilla flickebarn och förstår fortfarande inte vad som luktar. Jag stirrar vidare med händerna bakom ryggen. Så reser hon upp huvudet och då!!
Där står jag med bara trosor (möjligen en liten tröja) och hela mina ben är
kolsvarta med skokräm. Från fötter upp till lår. Snygg och prydligt har jag
täckt allt som går. Och har ni någon gång putsat skor så vet ni hur dåtidens
skokräm på tub fungerar. Sen minns jag inte så mycket mer. Mitt gråt tog liksom över för det slutade i duschen med skrubbning. Vete sjutton vad hon använde för att få bort det. Kanske svinto.

så även då var det svart som dominerade när jag kom i ett flow.


© 2018 Martin Fager. Skeppsbron 2, 111 30 Stockholm
Skapad med Webnode
Skapa din hemsida gratis! Denna hemsidan är skapad via Webnode. Skapa din egna gratis hemsida idag! Kom igång