Om jag var ett träd skulle jag vara en Björk

Björkar har en speciell betydelse för mig och säkert för många andra. Inte bara att de är vackra träd De visar känslor och är på något vis lite sköra men ändå riktiga överlevare.

När jag skilde genomgick jag en livskris vilket de flesta av oss gör i den situationen. Jag lämnade mitt trygga hem till att flytta in i ett akvarium. Ja jag hamnade i ett hus som var öppet åt alla håll och fönster från golv till tak. Vem som helst kunde se in och jag såg precis allt ut. Huset var luftigt och högt i tak och allt annat än varmt och ombonat. Och just värme och ombonad är något man behöver när man går igenom en kris. Jag stängde in mig i mitt sovrum och bäddade ner mig och låg där och läkte i flera veckor. Men ibland reste jag mig ur min säng och gick ut. Jag promenerade runt ön där jag bodde och kunde gå uppåt 1,5 mil och hade samtidigt med mig min kamera. Jag genomled min kris att vara nedbäddad och genom en kamera-lins. Jag fotade närbilder och då menar jag NÄRBILDER på mitt egna lilla vis. Jag hade inget marcoobjektiv så jag helt sonika vände mitt objektiv åt fel håll och höll det mot kameran (Det gällde att inte släppa in ljus) och jag fick fram den ena otroliga skapelsen efter den andra. Blomor som såg ut som utomjordingar och insekter som är som utomjordingar. Så glad att de är små och vi är stora.

En dag när jag satt i mitt akvarium och tittade mig runt i det stora ljusa luftiga vardagsrummet med enormt mycket rymd (idag skulle det där hemmet vara klassat som ett riktigt designhem som skulle platsa i vilken hipp inredningstidning som helst) men vem har sagt att snyggt och design går ihop med våra egna sinnstämning!?! Men då slog det mig att jag behöver en Björk. En stor fin björk ska in i mitt hem!

Jag tog min kamera och börja knata runt ön. Jag gick och gick och gick. Men inte sjutton hitta jag någon björk som skulle passa i mitt hem.

Besviken gick jag hem igen och satte mig åter igen i soffan.
Så plötsligt lyfte jag blicken och tittade ut på min egen tomt. Där stod hon ju i sin fulla prakt. Just då inser jag att jag inte ens orkat titta ut på min egen tomt. Jag måste ha gått med huvudet ner och blicken i golvet hela tiden. Jag går ut tar min kamera och fotograferar min björk.

Björken blir sen till en stor canvas tror den är ca 1,50 x 1m i storlek och den fick hänga i min trapp som kändes som typ 20 m upp till tak. Så varje dag när jag sen gick upp och ner i trappan kände jag mig trygg och omfamnad av min björk.

Idag hänger min björk i hallen i mitt nya varma ombonade hus
här i Sandviken. Kanske lite stor tavla men hon är så fin. Och hon fick även vara med på vårt bröllop som en bakgrundstavla vid honnörsbordet. Hon fyller inte samma funktion idag som då eftersom idag har jag ingen kris och jag känner värme och kärlek omkring mig. Hon får hänga där och "bara vara" och välkomna alla som kommer till vårt hem,

Nu är jag inne i en ny period gällande mina målningar och då
kände jag mig redo att gå på björkarna igen. De trygga varma och vackra björkarna så håll utkik.